Hur ett SMS eller en chokladbit kan förändra hela sinnesstämningen...

2015-11-06 | 15:31:00 | My road |

Jag går just nu igenom en lite jobbig sutiation bortsätt från alla svårigheter jag redan går igenom i alla fall. Skriver inte så mycket längre om hur jag faktiskt mår och hur saker och ting går och det efterfrågas hela tiden men när man är mitt i det är det svårt att sortera och berätta.
 
I tisdags morse hade jag ett SMS från Linnea som lydde:
Behövde verkligen det. Blev SÅ upplyft, åtminstånde för stunden. Började gråta när jag läste det. Blev så berörd och glad. Glädjen varade inte allt för länge dock. Det är bara en sån vecka då allt bara går fel HELA TIDEN!
 
I onsdags fick jag något psykbryt och mådde inte alls bra men så hade jag ett paket från MadLady.se att hämta på posten. Aldrig någonsin hade jag kunnat tro att detta skulle vara vändpunkten till en bättre eftermiddag! Bland min order fanns en chokladbit och den chokladbiten fick mig att börja gråta! (japp, you've guessed it! Jag har gråtit en hel del denna vecka...)
Denna chokladbit gjorde så mycket för mig! För er som känner mig eller läst min blogg ett tag förstår att det hade inte med chokladen i sig att göra, den ger bara ångest annars. Utan det handlar om kärleken MadLady visar med choklad! Jag visste redan att MadLady skickar en chokladbit i alla sina ordrar men jag hade för stunden glömt det.
 
Så, nu har ni en liten update om vad som har hänt i veckan och varför jag inte bloggar så mycket nu för tiden. Är helt enkelt för upptagen med livet för att hinna blogga varje dag. :( 

Ny kategori

2014-07-29 | 22:04:00 | My road |

 

Fråga om mina gamla ätstörningar!

2012-04-26 | 22:16:18 | My road |


Denna fråga fanns hos mig idag och tänkte svara på det i ett inlägg i fall det är fler som undrar samma...

Svar: Helt rätt av dig! Jag har haft ätstörningar. Jag gick till Affektiva Kliniken på Sundsvalls sjukhus för hjälp. Eller rättare sagt blev jag skickad dit efter att ha varit på vårdcentralen. Väntetiden är egentligen flera månader lång som vanligt men jag fick komma redan efter en vecka efter att min vårdcentral hade pratat med dem. De är otroligt snälla där (om man får rätt personer som hjälper en i alla fall) och min dietist är helt underbar! Man får jobba i sin egen takt och de hjälper en efter de mål man själv sätter upp.
Om du vill veta mer är det bara att klicka dig in på min kategori "My road" så finns min väg efter att jag vågade börja skriva om det för ett år sedan om det där!

Sista inlägget i "My road"!?

2012-03-26 | 21:46:39 | My road |


I fredags var jag på sjukhuset för första gången på två månader! Tog blodprov samt hade hälsoundersökning.
Det verkade i alla fall vara bättre nu än det var då jag kom dit för över ett år sedan så vem vet...Kanske blir detta det sista inlägget i denna kategori!? Vi håller alla tummar och tår för jag har i alla fall inte planer på att falla tillbaka. ;-)

Ett år sedan...

2012-01-27 | 18:04:57 | My road |

Hejsan sötnosar!
Idag är det ett år sedan jag blev sjukskriven och jag tittade tillbaka i bloggen på hur min väg har varit fram tills idag och jag måste säga att trots att jag går på mediciner som jag säkert kommer fortsätta ta resten av mitt liv så har jag gjort stora framsteg och jag är stolt över mig själv!

Det blev ett jobbigt år men det har varit värt all psykisk smärta för att kunna fortsätta på den stabila väg jag går på just nu! (Det är olika från dag till dag...tid till tid hur jag mår...)

Om du är ganska ny läsarem och inte fattar vad jag snackar om, klicka HÄR för att läsa mer om vad jag blev sjukskriven för och min väg tillbaka!

Hade aldrig kunnat ta mig så här långt så fort om det inte var för mina drömmar och mina mål samt mina vänner och mina läsare som har varit starka och stöttande! Speciellt stort tack till Tess och Carro!
Jag är inte friskförklarad
, det är sjukdomar man får lära sig att leva med och som det ser ut just nu och just idag så går det bra att leva såhär! Jag är starkare som person och som människa "Säg det till alla jag är på väg och jag älskar varje steg jag tar!"

SHIT!!!!!

2012-01-03 | 19:04:25 | My road |


Bild: Weheartit

Detta var inte bra! Jag vaknade NU!
När jag väl somnade i natt så vaknade jag var och varannan minut av att hela min kropp sprattlade till och jag vet inte varför, hur eller någonting! Eller jo...Jag tror att det har med mina ångest-dämpande tabletter att göra.
Det var verkligen superläskigt!

Så, för att inte vara någon som sover på mornarna och är uppe på nätterna måste jag antingen försöka sova snart igen eller vara uppe i ett dygn. Vilket är egentligen lättast?
Vet heller inte om jag är "morgontrött" just nu eller om jag är utmattad och behöver gå och lägga mig ganska snart igen.

What's BEEN goin' on!

2011-12-04 | 22:30:22 | My road |

Denna video blev ett tips som jag bara var tvungen att lägga upp.
En annan bloggerska som hade hittat den och jag kom över den på det sättet.


Mina mobbningserfarenheter:
- Mobbad sedan första året på grundskolan
- Första vännerna fick jag på gymnasiet
- Jag har skadat mig sedan jag var 15
- Min tränare sa när jag var 14 att jag var fet så vid 15 års ålder utvecklade jag en ätstörning
- Självmordstankar sedan 16 års ålder


Mina lärare brydde sig inte om min mobbning förrän jag började 9:an. Bättre sent än aldrig?
Som många av er vet så mår jag mycket bättre idag och mycket av allt detta är ett minne blott!

En ångestfylld vecka

2011-11-30 | 20:50:04 | My road |

Har inte skrivit i denna kategori på ett bra tag men nu är det faktiskt dags igen. Om så bara ett litet inlägg för att få skriva av mina tankar som går just nu.

Det är väldigt sällan jag blir orolig för mig själv, tycker synd om mig själv eller tänker på mig själv över huvudtaget men denna vecka har bara gått halvvägs och den har varit otroligt jobbig för mig och många andra i klassen. Vi har börjat bryta is mellan oss, säga vad jag känner och tänker och det är verkligen inte lätt!

Just nu har jag dessutom slarvat otroligt mycket med min medicin vilket gör att jag inte alls mår bra. Ständigt deprimerad och får hemska ångestattacker som jag inte alls vet hur jag ska hantera. Detta är inte bara påfrästande för mig utan även för mina vänner och lärare.
Ska prata med min behandlare på fredag så att jag kommer igång med medicineringen.

Och mamma; Om du läser detta vill jag inte att du hör av dig eller pratar om detta. Vill lösa det själv och behöver jag din hjälp hör jag av mig, okej!?

Jag försöker vara peppande...

2011-08-14 | 23:15:31 | My road |

Nu ska min hjärna explodera lite med tankar här:

Nästan varje dag får kommentar av någon som har liknande eller samma problem som mig. Jag gör allt för att vara peppande och få tillbaka folk på rätt väg men jag är inte lika peppande mot mig själv.
Har pratat med en tjej nu vars problem egentligen är helt anorlunda än mitt men vi har diskuterat lite om vad våra liv skulle vara utan våra problem. Vi kom båda överrens om att fick man välja mellan en ny sjukdom och ett friskt liv så valde vi, konstigt nog, en ny sjukdom. Ångesten och paniken blir till den man är och vi människor är väldigt konservativa av oss när det kommer till att ändra ett beteende. Det tänkandet måste ändras men det är som jag sa till henne. Att ändra de beteenden vi har är som att säga till en liten flicka som bär på en liten nalle "Ge mig den, du behöver inte den längre! Säg adjö till din lilla lurviga vän!".

Sommaren började bra med frukost-äntande och allt men det har gått sämre nu den senaste tiden och när jag var på affektiva sist gick det inte som planerat.

Jag vägde mig som vanligt och när jag klivigt ner från vågen bytte sköterskan samtalsämne "Det verkar inte gå så bra för dig med maten just nu?". "Jo, det går väl fram och tillbaka" svarar jag. När jag mötte hennes blick såg jag oron i hennes ögon. "Har du någon plan inför hösten hur du löser det här med maten?" frågade hon. Jag svara att jag precis varit och pratat med dietisten, så ja! "Bra. Lova mig att du kommer på en bra väg i höst!". Då var jag ju tvungen att fråga om jag hade gått ner eller vad och med en besviken ton svarade hon ja och att det hade varit en trend den senaste tiden när hon kollade i mina papper.
"opps" vad det ända jag fick ur mig.
Först kändes det bra, riktigt bra! Sedan fick jag dåligt samvete och blev galet besviken på mig själv!
Nu känns det bra under dagarna och jag är pepp på att försöka få tillbaka vikten igen så att jag inte blir lika apatisk i höst som jag var i våras men på kvällarna känns det mindre bra då ångesten kommer krypandes. Känns som om jag är tillbaka på ruta ett men jag vet att jag inte är det. Jag vet att jag har kommit så långt!

Ville inte berätta detta i torsdags men nu kan jag prata om det då jag har berättat det för mamma också.
Som min dietist Jessica säger "Myrsteg är också framsteg. Hellre två steg fram och ett tillbaka än ett jättekliv i rätt riktning för att sakta gå tillbaka till start". Min dietist är GRYMT bra! :)

Två steg fram och ett tillbaka

2011-08-08 | 19:13:40 | My road |


Hämta ut ny medicin idag. Den ser kul ut! ^^ (man glädjs åt det lilla!).
Först att den va på burk fick mig att börja tro att det inte var samma men det är faktiskt rätt medicin.

Frågor kring mitt mående sedan helgen fortsätter att rulla in.
Mitt mående har så klart rubbats galet mycket av allt men försöker att inte lägga vikt på det utan håller mig till er som tycker om mig. Det är en simpel cirkel, tycker man om mig tycker jag om tillbaka! Mobbning har tyvärr blivigt vardagsmat för mig. Eller tur i oturen kanske man ska säga. Man ska aldrig bli van av att ta skit men får man det ofta måste man tyvärr försöka bli imun för att överleva.

En annan vanlig fråga både bland läsare och vänner är "Hur kommer det gå nu när du flyttar hemifrån då?".
De menar kring mat och mående och jag tror att det...nää...jag VET att det kommer gå bra! Jag är taggad och planerad inför framtiden! Jag älskar att laga mat och baka och nu kommer det ju inte finnas någon annan som kan äta upp det åt mig så då får jag blanda nytta med nöje helt enkelt.

Pappa har äntligen snarkat klart i min säng och klivit upp så nu ska jag ta och städa klart i mitt rum. :)

Jag är anorlunda, that's why! :)

2011-07-28 | 21:05:11 | My road |


Oj, oj, oj va söta alla ni nya läsare är! ^^
Alla nya har varit superoroliga och undrat varför jag skulle in till sjukhuset idag. Går en gång i veckan på affektiva enheten i Sundsvall som ligger bakom och tillhör Sundsvalls sjukhus. Pratar med en behandlingsassistent och väger mig. Har haft grova problem med ätstörningar, depressioner, panikångest, självskadebeteende och sömnsvårigheter. Har fortfarande problem med detta men i alla fall i lite mindre grad. Det kommer och går värre stunder. För mer läs kategorien My Road! :)

Det var i alla fall GALET skönt att prata av sig, även om han oftast/alltid sköter största delen av pratandet. Har belastat min Carro tillräckligt denna sommar så försökt att inte göra det de senaste veckorna. Så gött jag kunnat i alla fall.
Tänk er att blåsa upp en balong så pass att den näääästan spricker och sedan släpper ni den och låter den flyga runt. SÅ kändes det idag! SKÖÖÖÖNT! *pruuuuuuuuutt!*

Kapslar, psyket och bättre!

2011-07-03 | 12:09:00 | My road |

"Hur mår du idag?"

2011-06-21 | 12:20:00 | My road |


sv. Idag, toppen! Idag som läget är, helt okej.
Det varierar ganska mycket från dag till dag. Fick mig dock en tankeställare både från min dietist, behandlare och en kommenterare förra veckan och har börjat formatera om mina tankar. Det är en lång prossess men har redan kommit en bra bit på vägen. Har börjat tänka mer positivt även om dagen kanske inte känns så ljus, ändrat om min frukost till gröt då jag upptäckte att jag krävde galet mycket kolhydrater till hjärnan. (tycker ju inte om kokt potatis, ris och liknande så kolhydrater försvinner lätt från min talrik. Heller inte mackor på morgonen, vet inte varför). Det gick helt plötsligt inte med flingor till frukost, vaknade supersent och fick inte i mig något förrän på kvällen, vid middagen. Men nu så börjar mitt mående vända igen och hoppas på att få ha kvar den här känslan ett tag!
Tror också att shopping till lägenheten i höst har gjort en hel del. Det får mig att blicka fram till något jag längtar efter.

Denna fråga var egentligen till frågestunden men kände att jag ville skriva ett separat inlägg om det.

Soc, papper och döhhh!

2011-06-10 | 15:58:00 | My road |

Har ingen aning om hur detta ska lösa sig!
Massa papper jag ska fylla i till socialen eftersom att jag inte kan jobba i sommar. Har inte fått jobb och känner själv att jag kommer inte orka det. Min psykiska hälsa är inte tillräckligt stabil för det och de senaste veckorna har det varit KASST att leva. fick i min depression veta igår att jag inte kom in på Bjärnum heller. Egentligen ska jag vara glad över det eftersom att jag ska gå i Härnösand men jag ville verkligen in! Det var som en bekräftelse om att man duger men tydligen inte…

Hur man mår det skiter egentligen soc i. De skiter i en fullständigt egentligen! Ska får ett läkarintyg nu på sjukskrivning under sommaren då jag verkligen inte kan jobba men det är mycket som jag måste fylla i, skriva ut, skriva under och Gud vet allt jag måste göra! Möte där på tisdag. Ser inte fram emot det precis. Menar, älskar att jobba och speciellt med människor. Skulle gärna vara personlig assistent eller något annat spännande men eftersom att mitt mående bara kan slå om bara sådär så tror jag verkligen inte att det blir bra för människorna jag ska jobba med. Bättre att bli frisk så att man kan fokutera på att studera och utbilda sig i höst.
Men fortsätter jobba på mitt kommande företag och ska ha igång det innan skolan börjar till hösten! Som en kompis sa en gång ”Man ska vara sin egen chef, bestämma sina egna arbetstider och bestämma sin egen lön!”. Risken finns dock att jag jobbar häcken av mig dygnet runt och inte tar ut speciellt mycket i lön…

Det är ett heltidsjobb att vara sjuk!” – Mamma

Drar i trådar och förklarar läget

2011-05-09 | 07:28:00 | My road |

Orkade inte blogga mer igår. Har massa bilder på Tess som jag vill upp med men orkade bara inte. All energi bara *SLUPP* så var den slut. Får se när bilderna vill orkas komma…

Tycker att ni är helt underbara alla läsare som frågar hur min ”kamp” går!
Kortsiktigt så går det framåt, jag går upp i vikt (fy fan va hemskt att erkänna men så är det).
Jag har under dessa månader börjat inse hur sjuk jag faktiskt var! Orkade ta mig fan INGET! :O Inser också att jag inte är frisk när folk frågar ”men det är bra nu? Du är frisk nu?”. Äter som en åsna för att vara ärlig. Envist framåt men med ett motstånd. Jävla bra förklarning va!? xD  Vill bara bli tillräckligt stabil så att jag orkar med resten av mitt liv. Och att få LEVA resten av mitt liv! Som Emma så fint la upp det för några månader sedan INNAN min sjukskrivningDu är som en levande död! Det går inte att kommunicera med dig!” Och så får det inte vara, ska ju leva det liv jag blivit tilldelad!
Föreställningen som jag satte ihop tillsammans med Carro har verkligen fått mig att öppna upp ögonen för mig själv och för min omgivning. Hur jag egentligen har mått och hur de runt om mig faktiskt har påverkats. Det har varit påfrestande och inte alls speciellt trevligt men lärorikt som SATAN! Tacklar fortfarande många frågor och kommer nog att få göra det under en längre period framöver…

Ska ner på vårdcentralen nu.
Blodprovstagning utan Emla-plåster. KOMMER DÖÖÖ! :O Dock är jag inte på humör för att orka bry mig riktigt så med lite tur i oturen kommer jag slippa nervositeten och fokuset på nålen som ”tömmer” mig på 4 rör blod.
Därefter hoppar jag på 10.25-tåget till Fränsta så tar mig inte in på bloggen förrän vid 12-tiden.

Det blev ett ärligt inlägg med hur jag faktiskt känner och EGENTLIGEN mår, instoppat med min dåliga humor för att lätta upp det lite. :) Har ju lovat att vara mer positiv i bloggen och jag gör verkligen så gött jag kan! Ingen som klagar längre i alla fall *Peppar, peppar*.

Hur "My road" går

2011-04-13 | 18:18:00 | My road |


Allt rullar framåt, tackar som frågar!
Många som frågar dagligen och tänkte ta och skriva ett litet inlägg om det.
Jag får inte dansa som sist men kommer nog inte att få börja dansa under resten av terminen, det är väl det ända jag stör mig på just nu och man vet aldrig hur man kommer må från dag till dag. Det är riktigt spännande!

Igår hämtade jag ut mina järntabletter som jag ska äta massor av! :O Orkar inte med fler tabletter nu men om de gör mig bättre så FINE!

Förutom järntabletter har jag fått börja skriva mattdagbok (som egentligen inte är en bok utan lösa papper…astråkigt!) och så ska jag till en dietist inom kort. Har tid hos henne då jag åker till Göteborg så måste ändra det.

Det var väl kort om hur det går. Har lite ont i huvvet så orkar inte skriva ordentligt idag.
Pussisar på er!

3:e blodprovet på 3:e stället

2011-04-07 | 19:49:00 | My road |

Vi vet vid det här laget att jag inte är ett stort fan av blodprov men idag var jag på Fränsta vårdcentral för första gången och blev väl omhändertagen. :) …Även om man kände sig som 5 år ibland.

Men det gick bra i alla fall och nu får jag vänta två veckor på svar då jag ska till min behandlare igen. Känns i alla fall som om blodvärdena är bättre än sist så vi hoppas på det! :)
Det där med att ta blodprov på samma ställen har inte varit min grejj. xD första togs på Njurunda vårdcentral, andra på sjukhuset och nu tredje i Fränsta. Jag cirkulerar runt. ^^

My road continues

2011-04-06 | 22:10:00 | My road |


Fotade denna på min och Carros första promenad igår. En bild som kommer passa rätt bra in på kvällens inlägg…Typ…*Spännande….* ^^

De stora frågorna på min blogg idag har varit ”Hur gick mötet?” och ”Vad är det för möte du ska på?”.
Mötet handlade om mig, min skolgång, att få veta hur lärarna tänker kring min skolgång och att få lärarna till insikt på hur jag och min behandlare jobbar.
Både jag och min lärare gick in med taggarna utåt, rektorn va lika nervös som jag, skolkuratorn ville helst bara gå, mamma som mitt stöd, dansläraren som min lärares stöd och sedan även Carro och Maria som jag fick på varsin sida om mig som gick in och bara kände i hela energin i rummet att det bara var sååå illa!
Det var inte förrän det var 5 minuter kvar av mötet som jag och min lärare äntligen började komma till insikt med varandra och båda vände våra kappor. Nu är vi sams igen. Ett tag i alla fall. Det är fortfarande två saker som jag irriterar mig på men det kände jag att jag inte behövde ta i mötet utan kan ta med henne nästa vecka när allt detta har fått lägga sig för både henne och mig och så klart alla andra.

Jag har inte hört från Carro sedan middagen för övrigt. Vet inte om mötet blev lite för mycket för henne så jag ska nog låta henne vara så ses vi i morgon igen. Försökte ringa henne innan men inget svar.

Ganska känslolöst inlägg men det är lite som jag känner mig just nu också. Helt TOM! Kommer nog ha mer känslor kring det hela i morgon… Har varit grymt dålig på att uppdatera idag också. Kan inte lova att jag ska göra bättre ifrån mig men ska definitivt jobba på det. :)

Vad fattas mig?

2011-04-01 | 22:40:00 | My road |

Jag vill bara skicka ett stort tack till alla er som kommer känna sig positivt träffade av detta inlägg! utan er är inte mitt liv möjligt! Känner ni er för övrigt positivt träffad så backa inte undan utan ta för er och bara va’ er ett tag! :)

Jag har allt jag bett om!
En fantastisk familj, otroligt underbara vänner, en fantastisk skara bloggläsare som följer min dagliga kamp om…det var just det(!), ett hem jag alltid är välkommen till även om jag inte har någon annan stans att ta vägen, ett vacklande förhållande med G som fortfarande lutar mot sina stöttepelare men det funkar(!) och jag får hålla på med det jag älskar, MUSIKEN!
Vad är det egentligen som är fel!? Hur kunde jag låta några flera massa bakslag göra mig så svag och skör!? Hur kunde jag låta andra börja styra mitt liv!?
Jag kommer aldrig kunna klippa av trådarna till den marionett-docka jag har blivigt om jag inte börjar stå upp för mig själv, tror på den jag är och inte låta andra rubba mig!

Har för övrigt haft både ”kör” (på tre pers, ja, Malin och Bella) och sånglektion idag. Det gjorde mig glad (om vi nu ska fortsätta fokusera på det positiva?). Även teorin gick min väg för en gångs skull! (därav inläggets bilder!) Det var när jag fick ett samtal av min behandlingsassistent som hela världen började rasa samman!
Pratade med en asgullig läsare, Meli, senare i telefonen. Det gjorde mig på bättre humör men jag har varit så deprimerad idag att mamma har mått otroligt dåligt av det och mig. Det har inte gått att undgå! Förlåt mamma och tack för att du och pappa finns här för mig!

Mitt nya tillfälliga schema!

2011-03-15 | 11:16:00 | My road |

Då har man haft det fruktade mötet med Helén och Kicki. Gick väl sådär.
Fick ett otroligt slappt schema för kommande veckor och går egentligen inte med på det men kände att jag behåller ett lugn och låter min behandlare prata med Helén i morgon istället.

Så här ser det ut so far:

Måndag - Projekt
Tisdag - Kör
Onsdag -
Torsdag - Kör, open stage
Fredag - Sång, musikteori

Detta schema går jag ju så klart inte med på och det är mycket som hänt och stått i detta inlägg som jag valt att ta bort från bloggen.
Tidigare inlägg

bloglovin
Namn:Cajsa Lindahl
Kommer ifrån:Sundsvall
Bor:Stockholm
Gör:Sångerska, show- & musikalartist och amatörfotograf.
Aktuell:Musiklärare








Inga tävlingar pågår just nu.

No showreel made or done yet. Still working on it.