Tag - 8 DUMMA SAKER JAG HÖRDE NÄR JAG HADE ANOREXIA

2016-08-19 | 15:12:00 | Fri från anoerxi, Social fobi, Paniksyndrom & Borderline | Om Cajsa |

Nu har ju sanningen kommit fram till er att jag har kommit tillbaka in i min ätstörning ett bra tag sen tillbaka och något som går runt just nu är ju Linns blogg och hennes inlägg om 8 dumma saker hon hörde när hon hade anorexia. Här kommer mitt! Eftersom att det är väldigt personligt så hör vi alla olika och reagerar på olika sätt. Vissa saker är samma som hennes men jag kansek har reagerat på andra sätt eller har annat att kommentera. INGEN text är den samma som hennes men vissa påståenden kan vara dessamma helt enkelt. ;-)
 
Det står fortfarande i min journal att jag har anorexia nervosa men jag skulle nog påstå att jag mer har EDNOS (vanliga ätstörningar) då min relation till mat ser lite anorlunda ut nu än det gjorde för två år sedan.
 
P.S. Detta är ingen tag egentligen, jag har gjort det till det. D.S.
 
NU KÖR VI!
 
1. "Men varför kan du inte bara äta? Det är ju gott!" 

Om det var så enkelt skulle jag bara göra det. Det handlar inte bara om maten. Det handlar om vad jag tänker om mig själv, vad jag kommer tänka om jag äter vad andra tycker om mig och kommer tycka om jag äter. Vad som kommer hända i längden, vad som händer direkt efter. "Det är gott" kan vara det som till och med är jobbigt. Tänk om jag äter en tugga, då kanske jag inte kan sluta!


Gör i stället så här:
Som Linn skrev; Försök vara förstående. Du behöver inte förstå och du bör heller inte säga att du gör det. Få personen att inse att du alltid finns där, stöttar och inte dömer varken handlingar eller tankar. Sitt med personen och ät själv och lägg inte fokus på varken maten eller varje specifik gaffel de äter.


2. "Va bra att du åt!" 

Påpeka inte att personen har ätit även om det är för att ge beröm och visa att personen har gjort något bra. Personen i fråga kommer tycka att hon gjort något dåligt och om du påpekar det blir det som en utskällning. Och personen vill ju heller inte att du lägger energi på att hon har ätit för hon vill helst bara glöma det så fort som möjligt så lika bra att du gör det också! 


Säg i stället så här: "Ska vi titta på tv nu?". Byt fokus. Eller om du ser att personen är nere, fråga om hon vill prata om det eller om ni ska hitta på något nytt.


3. "Vad fin du har blivit!/Du ser frisk ut!/Du ser ut att må bra!" 

Självfallet ska man kunna ge en person beröm för något men påpeka inte utseendet. Det är detsamma som att säga "vad fet du är!" Vi är MÄSTARE på att göra om det mest positiva till det mest negativa du kan tänka dig! 

Säg i stället så här: 
"Vad fint sminkad du är!", "Vad fina kläder!", "älskar dina ögon!" etc... Förstår ni mitt tänk?


4. "Har du ätit idag?" 

Detta är kanske inget dumt att fråga men jag ville ta upp det i alla fall för att detta KAN bli föda till personens ätstörning. Med det menar jag att tankar kan komma som "det syns att jag inte ätit idag! Fan va bra! då kan jag fortsätta så här så kommer jag bli smalare och smalare". Eller "jag för uppmärksamhet...jag är inte osynlig....kanske borde fortsätta såhär".  

Gör i stället så här: 
Det finns inget du kan göra. Tänk bara på att vara försiktig så att det inte föder något. Ställer du frågan så har du ansvaret. En vän till mig har en tendes att fråga detta och är jag då ärlig och säger 'nej' så kan hon ju inte bara lämna det där utan brukar be mig äta något med henne. Men tvinga inget! Du är inte personens terapeut, du är en vän. Jag föreslår att du inte ställer denna fråga om du inte är berädd på ett ärligt svar eller inte redo att acceptera en lögn. Säger personen att hon ätit, spinn då inte vidare!

 

5. "Anorexi och andra ätstörningar är ju egentligen ingen sjukdom eller ett problem för den delen!" 

Så skulle du ju inte säga till en med cancer eller någon annan sjukdom, eller hur? Jag kommer inte hem till dig när du ligger deckad i sängen assjuk och inte kan röra dig och säger "upp och hoppa, du är egentligen inte sjuk!", du skulle ju ta jätteilla vid dig och känna dig kränkt som anses inte vara sjuk när du själv vet att du är det.


Gör i stället så här:
Om personen är bekväm med att svara på frågor ring sin ätstörning så ställ frågor och försök att förstå istället. Anser du fortfarande att en person med ätstörningar inte är sjuk eller har ett egentligt problem, säg ingenting i sådana fall. Det är en synpunkt som inte behöver vädras, speciellt inte inför en som faktiskt är sjuk, oavsett vad du tänker. 

Ätstörningar ÄR en sjukdom och det DÖDAR flera unga fina tjejer och killar varje år!
Som ni kanske märker brinner jag lite extra för denna punkt och blir nästan arg när jag skriver om den. Vill inte vara elak i tonen eller så. Jag har bara hört folk säga detta till mig fler än en gång innan och jag blir så arg!


6. "Har du anorexi? det syns inte, du ser ju så normal ut!" 

Det är det värsta du kan säga. Vi är åter igen inne på det där med att inte kommentera hur någon ser ut och en ätstörning sitter inte på utsidan är framför allt något som sker i din mentala hälsa och tillstånd. Att påpeka något liknande är en stor trigger!

Gör i stället så här: Om någon valt att bekänna sin anorexi eller ätstörning till dig så räcker det till svars med ett "Jaha!" eller att du kanske frågar följdfrågor som "Jag hade ingen aning, vill du prata om det?" Eller "Jag vill gärna lära mig mer om du vill berätta".


7. "En med anorexia äter ju inte alls!" 

Åh, jo! Det gör vi! En stor grej med ätstörningar är att man inte klarar av att äta med andra. Man vill ha full koll på omgivningen, på sitt intag och på....ja allt egentligen. Vi vill inte att omgivningen ska veta om att vi äter. Vi är lite som superhjältar, omgivningen ska tro att vi klarar av vad som helst när det kommer till svält. INGET kan ta död på oss! Vi kan skita i och äta hur länge vi vill och leka med döden men inget kommer någonsin att hända! Men vad som sker bakom låsta dörrar har ingen någon aning om.

Gör så här: I detta tillfälle är det bäst att inte säga någonting. Det man kan göra istället är att utbilda sig själv. Lär dig lite mer om ätstörningar och anorexi på nätet, ungdomsmottagningen eller ring någon sjukvårdsupplysning. 


8. "Du är inte tjock!" 

Supersnäll sak att säga med hjärtat på rätt plats men det kommer ALDRIG att bita sig fast. För många ätstörda så vet man egentligen att man inte är tock. När man ser sig i spegeln ser man precis samma sak som omgivningen ser men det vi gör som får oss att KÄNNA oss feta ska jag nu berätta för er.

Tänk att ni tar en bild på en smal tjej från nätet. Ni her in den i photoshop eller liknande och börjar zooma in på en kroppsdel ni vill fokusera på, vi säger låren. Nu har ni zoomat in och låret är det ända ni tänker på, inget annat. Ni granskar det noga och ser minsta inperfection och fel, nu börjar ni tänka att det är fult, äckligt och se....det växer! Låret blir fetare och fetare. Helt plötsligt är detta fina pefekta lår på denna underbara fina smala tjejen inte så perfekt längre. DET är vad som händer för en ätstörd. Vi granskar, tänker och förvränger och till sist har vi gjort det så ofta att det är det ända vi kan tänka på även om vi i helhet egentligen ser något helt annat.

Sedan finns det de ätstörda som också har BDD (Body Dysmorphic Disorder) då man inte alls kan se vad alla andra ser. Man ser bara ett 'fetto' och även ens vanliga utseende förvrängs. Ens ansikte, kroppshållning och mycket mer som jag inte ska gå in på nu för det är faktiskt en helt annan sjukdom men som ofta hänger ihop med ätstörningar men behöver inte vara en självklarhet i allas historia.


Vi är alla olika och mycket av det jag har skrivit kanske inte stämmer in på vissa men stämmer in helt på andra. Ätsötrningar är en väldigt individuell sjukdom och eftersom att maten är ett symptom av maten och inte själva problemet då det hela sitter i huvudet och den mentala hälsan kan man skriva så mycket mer som sägs och antas om ätstörningsproblematiken. Hoppas att detta har kunnat ge lite mer och ny insikt i sjukdomen. Ni får gärna ställa frågor om ni har det så ska jag svara så gott jag kan.

Hur barn blir behandlade formar dem som vuxna, så vänd inte ryggen till vår framtid!

2015-08-21 | 19:51:45 | Om Cajsa | Videoblogg |

Varför blev jag frälst?

2014-02-06 | 00:32:00 | Om Cajsa |

Vet att det inte är korrekt svenska i texten men bry en inte om det. Frälsningen skedde 24/11 och jag kommer aldrig glömma den dagen! Det är dagen få mitt liv verkligen började! När man är redo att ge upp sitt liv och ge tdet till Herren, först då börjar man leva det! Vet också att inlägget kommer lite sent då jag lovat er detta inlägg en längre tid men det har legat i min utkast avslänge och jag har känt att jag ville få växa liiiite mer i min tro först. ni dom läst min blogg länge vet vilken vändning denna dag gjorde i mitt liv. Helt plötsligt va jag en ny människa. En gladare människa, full med liv! Sånt händer bara inte över en natt, om man inte ger sitt liv till Gud! ;-)

5 saker du inte visste om mig!

2013-08-10 | 17:53:59 | Om Cajsa |

Min facebook

2013-02-05 | 18:06:32 | Cajsa tipsar | Om Cajsa |

Klicka på bilden för att komma till min facebook-sida!

Tolkningsfråga?

2012-01-23 | 13:28:23 | Om Cajsa |


- Tack?
- Kul?
- WTF?
- Varför?

Hur F*N ska jag reagera på detta!? Är det bra eller dåligt, kul eller hemskt, snällt eller taskigt!?
Menar det behöver väl inte ens vara jag!? Jag är tydligen väldigt lik många har jag hört.. :/ Och skulle lite vilja veta hur läraren tänker för jag tycker inte att man ska prata om andras utseenden, det är diskriminerande! :O

Ett sista lilla inlägg innan sängdags

2011-08-07 | 01:33:25 | Om Cajsa |

Detta blir långt men uppskattas innerligt om ni läser! Tvingar så klart ingen...

Borde kanske skriva om kvällens monopol-spel men sparar det tills i morgon. Eller ja, idag fast när jag vaknat. ^^
Vill bara säga att anledningen till att jag inte gett alla information om vad som hänt och anledningen till att jag inte har sktivit helt öppet om det i bloggen är av många anledningar. Jag vill inte baktala någon, jag vill inte såra någon och jag vill inte inte att folk ska tycka illa om mig, fast att det redan är de som gör det.
Skulle helst av allt vilja slippa polisanmäla denna händelse för jag TROR att det finns en fin människa bakom det som varit taskigt. Kan inte sluta tro att det finns något fint hos andra.
Jag försöker finnas här för andra och det ända jag vill ha i gengäld är att man är trevlig! Jag ber inte om åsikter, jag ber inte om att man ska läsa min blogg. Jag ber inte om något! Det ända jag ber om är att om man väljer att följa min blogg av någon anledning ska man vara snäll med mig och mina läsare.

Min blogg är inte för att folk ska tycka och tänka om mig, den är för att sprida stöd och glädje till ungdomar som går igenom samma sak som mig. I 15 år har jag varit utsatt för all möjlig form av mobbing allt från psykisk mobbining, kränkning och misshandel till fysiskt av ovanstående. Friends slogan "Hjälp oss stoppa mobbingen" är därför ganska svår för mig att tro att det är möjligt. Det ända som går är att minska den, och man kan bara som ensam individ se till att något sker genom att ändra sitt eget beteende.

Bara för att jag är svag och mobbad behöver det inte betyda att jag måste trycka ner andra för att må bättre. Istället försöker jag lyfta personer och hjälpa dem och det mår jag 100 gånger bättre av än om jag skulle berätta alla fel som människan i fråga säkerligen redan har komplex över.

Jag har två dödsrädslor, tänker inte säga vad de är, och idag har båda varit väldigt starkt framträdande i mig. Det är obehagligt! Tänk själva att tro att det ni kommer dö av kan ske när som helst, var som helst och det är bara för att du är den du är och sköter din vardag precis som du alltid gör.
Jag är rädd för mitt liv varje dag då en av mina dödsrädslor förföljer mig varje dag, men att ha båda komma trädandes är jag sällan med om. Snacka om att känna sig hjälplös va!?

Så jag ber er! Var den skarkare människan och vänd ryggen till om du inte tycker om mig. Gå ut ur min blogg och sök mig aldrig igen! Glöm att jag existerar och att bloggen ens blivigt skriven! OM du allt för modan skulle tycka om mig eller känna igen dig mycket i det jag skriver så finns jag här för alla läsare. Har dock varit seg på kommentarerna idag och det har varit ganska skönt. Kommer så klart att fortsätta svara men kanske inte blir lika snabbt svar som innan.
Fått många kommentarer om att jag är stark idag. Kan hålla med till viss del men denna rädsla jag har, som förstärkts efter idag, gör att jag inte precis känner mig tapper. Känns mer som "du hade tur denna gång. Vänta du bara!". Spelar ingen roll hur många fina kommentarer av folk som bryr sig som man får då. Känslan är fortfarande där!

Nu ska jag gå och lägga mig för natten och hoppas på att den tunga sten jag har i bröstet är borta i morgon och jag får börja söndagen som en dag bör börjas! Med glädje över livet och alla vänner man har runt sig! Sin familj och de som bryr sig!

Minna speaks her mind about haters!

2011-07-31 | 20:49:04 | Om Cajsa |

Gästbloggar:
Jag blir så arg när jag går in på ens blogg, ser att den har fått elaka kommentarer av vissa. Vad tjänar det till att sitta bakom en dataskräm skriva en elak/kränkande kommentar till en helt okänd människa, gör man det bara för att man tycker att det är roligt eller bara för att man har tråkigt?. Det enda ni som skriver elaka kommentarer går på är ens blogg. Ens blogg är egentlige bara en femtedel av den personen man egentligen är. Om ni inte gillar bloggen, utseendet, rösten, kläderna whatever. Knyt igen fingrarna och skit i att skirva. Om ni inte har något vettigt att säga så kan det lika gärna vara. Om ni tror att ni är så coola bakom en dataskräm så är det er det är fel på inte de som bloggar och råkar ut för elaka kommentarer. De som gömmer sig bakom en dataskärm är de som är patetiska och fega.

Jag tycker att Cajsa är en helt underbar tjej, hon är snäll och söt. Jag kan inte påstå att jag känner henne sådär sjuukt bra för vi har bara kommenterat bloggarna i några år, men jag vet hur hennes personlighet är och hon är verkligen underbar. Så förstår inte varför folk inte kan se det. Ni går bara på bloggen, läser ni ens inläggen. Börjar tveka lite
Minnia


Ta inte gästbloggning för vana. ;-)
Jag gör inte länkbyten eller inläggsbyten på förfrågningar av andra. Man blir tilldelad att få blogga eller bli länkad hos mig. :) Känns som om personen får lite mer fokus då och större rätt och chans till nya läsare!

Vad gör jag egentligen? - Svar på kommentar

2011-07-27 | 11:32:24 | Om Cajsa |


Det är många som frågar och undrar nu och denna söta tjej kommer jag inte in till. Adressen är fel. Tänkte svara i alla fall så ser vi om det besvarar mångas frågor. ;-)

På gymnasiet gick jag estet musik. Efter det började jag på Ålsta folkhögskola där jag läste Artistutbidning i två år. Efter det har jag börjat sätta ihop mina egna shower där Carro just nu  är med och som jag säljer till olika företag. Hoppas på fler medsångare i framtiden. ;-)
Till hösten ska jag studera musikhandledare på Härnösands Folkhögskola. Kommer använda de studierna till att använda i mitt företag. Under sommrarna vill jag kunna ha "camp rock"-inspeterat läger med barn och ungdomar runt om i hela Sverige! Efter dessa två år går jag tillbaka till vad som är tänkt, att studera till musikalartist. Kommer söka Hola, Bjärnum och PAS. Hola blev jag antagen på iår men fick tacka nej då jag redan tackat ja till Härnösand. Mailat skolan och sagt att jag är jättelessen men att jag kommer och söker om två år igen! :)

Vad det gäller sångarlivet är det inte så glamoröst som det låter och verkar. Jag får fixa alla spelningar själv, rigga själv och fixa utrustning själv. Pengarna jag tjänare skattas det 63% på så det blir inte mycket över, och på det ska jag också betala stim. Men när man väl står där på scenen, ser publiken och får sjunga så spelar det ingen roll hur dåligt man egentligen tjänar. Hade det inte varit för att man ska överleva också hade jag lugnt kunna göra spelningar gratis!

Bellman

2011-07-10 | 12:07:00 | Om Cajsa |


Vi satt på uteplatsen jag, mamma och pappa igår kväll och pratade då bus-hunden kom uttassande på altanen i hopp om att sno jordgubbarna som stod på bordet. Han la sig under möblerna och väntade på att vi skulle kolla bort men självklart höll vi ett vakande öga på matvraket.
De började prata om Bellman och hur vi snart borde ta honom till vetrinären och ge honom den där sprutan ingen människa vill ge sin bästa vän. På tisdag fyller pluppis 10 och hans ras blir egentligen bara 9. Han har ont i leder och orkar egentligen inte mer men han betyder så mycket för mig och min syster som äger honom. Detta halvår har varit jobbigare än något annat med sjukskrivningar hit och dit, läkarbesök, soc och så mycket annat att när jag mått dåligt har jag skruvat in hela ansiktet bakom Bellmans lurviga baksida på öronen, pussat på hans nos och fått några blöta slick tillbaka. Att inte få höra hans skäll när han vill ha mat, gå ut eller allmänt få vår uppmärksamhet, att inte höra hans tassande på nedervåningen, inte vara med om hans dumheter när han hoppar upp på bänken i köket, inte kunna gosa in all depression i hans päls som han skakar av sig när han är ute och gör sitt….NEJ det existerar inte i min hjärna!
Tidigare var jag säker på att jag inte skulle behöva ta sorg av bortgång varken på hunden eller någon annan i familjen, släkten och vänner. Trodde inte att jag skulle bli äldre än 20 (brukar skämta om att jag fyller 19 igen nu när jag fyller år och egentligen har det inte alls så mycket med ålders-nojja som vissa tror). Efter ett tag blev jag säker på att jag kommer inte bli äldre än 30 – 40 men nu är jag ganska säker på att jag kommer leva tillräckligt länge för att toma och svarta hål kommer att skapas i mitt hjärta. Om Bellman försvinner får han göra det när jag har flyttat utan att mamma och pappa säger något, att jag får veta det när jag orkar ta det eller frågar vars bus-ponken är när jag kommer och hälsar på.

I 10 år har Bellman varit en riktig livsnjutare, han har inte varit rädd att pröva nya saker, har rymt ett stort antal gånger till grannens tjejhund och haft så otroligt mycket upptåg för sig som jag kommer minnas resten av mitt liv. Mitt hjärta kommer han då aldrig få lämna!
Han är inte död än, jag vet! Han ligger på sin bädd och sover och vill väl snart ut skulle jag förmoda. Kommer gosa sunder med honom tills skolan börjar igen!

Vissa saker kanske låter löjligt för er men det kommer från mitt hjärta. Sitter och gråter nu när jag skriver detta. Ni ska dock veta vad skönt det är då jag inte har fått gråta sedan skolavslutningen. Har varit så deprimerad att det inte har gått!

Förlåt att det blev ett så känsloladdat inlägg, det första som blev idag….Behvde få ut det ur mitt system bara. Kommer vara mer positiv resten av dagens inlägg. :)

Sörj inte att jag är borta utan glädjs åt att jag funnits”.

Självcentrerat ego!

2011-04-11 | 22:14:00 | Om Cajsa |

Jag kan erkänna att jag är mycket….Ett ego…FINE! pratar JÄMT om mig själv men det är ju ändå det ämne jag kan och behärskar mest, eller hur!? Men det sista jag är och det sista jag kommer att bli är självcentrerad! Detta går alla mina vänner i god för och håller med mig om! Jag är den sista som tänker på mig själv före alla andra och det tror jag många av er som läser min blogg vet också! Jag hjälper alltid till, jag gör alltid ANDRAS ARBETE och jag finns 24/7 på telefonen för allt och alla som behöver prata. SEDAN kommer jag. Sedan kan jag tänka på hur jag mår.

Under mitt utväcklingssamtal idag säger min lärare att jag har blivigt för självcenterad och att jag inte tänker på någon annan än mig själv. Under hela mitt liv har folk sagt dessa och liknande punkter till mig:

- Du måste tänka mer på dig själv, Cajsa!
- Hjälp dig själv innan du hälper alla andra!
- Och varför gjorde du det där för den personen när du bara mår dåligt av det själv?
- Kan inte den personen sköta sig själv utan att du säger åt den vad du ska göra eller är du dennes vandrande kallender?
- Du vill alla för väl, tänk på dig själv i första hand!
- Du ser alltid gott i alla, men tyvärr är det inte så att alla är fyllda med gott. Släpp de personer som sårar dig och tänk på dig själv i stället.

Eller som den senaste:
- Nu får du i uppgift att tänka på dig själv i första hand. Om du känner att ”nää, jag vill inte göra detta” eller ”jag mår bara dåligt av det här!” så gör det inte!

Så får jag höra för första gången i hela mitt jävla liv ”Du har blivigt för självcentrerad, Cajsa. Eller det kanske beror på din sjukdom?”. Jag höll masken och ringde direkt till Meli efter lektionen för att jag bara behövde berätta det för någon som förstår mig. Jag och Meli är så OTROLIGT lika varandra på alla sätt utom i fejjan typ…och ingen av oss är självcenterad!
Men seriöst, så säger man väl inte som lärare!? Vi har inte alls kommit överräns det senaste året och det är verkligen synd för vi var supertighta förra året!

Kanske är det för att jag har så underbara bloggläsare som jag är som jag är? Jag har blivigt så otroligt bortskämd av era underbara energier! ^^ ÄLSKAR ER! ♥

Mina skönhets"fel"

2011-01-26 | 17:08:00 | Om Cajsa |

Förlåt för eventuell felstavning!
Har heller inget bättre att skriva om idag. Humöret är inte alls på topp efter min lärares "påhopp" idag...


1. Haha, min vackra vänsterfot! Vet inte varför den ser ut sådär. Varför den viker sig, men det gör den i alla fall. Har aldrig tänkt på det förrän det var en här på Ålsta som kommenterade det för några månader sedan. Vet inte om den alltid varit så eller blivigt så den senaste tiden.
2. Det syns inte så väl på bilden men jag har två stycken ganska stora födelsemärken på båda benen. Folk har frågat mig flera gånger om jag ska ta bort dem när jag får råd men varför ska jag!? Har ärvt dem av pappa. Hans sitter dock på varsin arm. Exakt likadant formade är dem! :) Har också ärvt min sneda näsa av pappa men det syns på lite så..^^
3. Så länge jag kan minnas har jag bitit på naglarna. Mamma har gjort det också aslänge och det är från henne jag har fått det från. Också något folk har varit på mig om men det är bara det att om jag slutar bita nu (vilket känns som en omöjlighet) så kommer de inte se vackra ut! Det är inte viktigt för mig att sluta i alla fall. Det finns lösnaglar för sådana som mig. ;-)

bloglovin
Namn:Cajsa Lindahl
Kommer ifrån:Sundsvall
Bor:Stockholm
Gör:Sångerska, show- & musikalartist och amatörfotograf.
Aktuell:Musiklärare








Inga tävlingar pågår just nu.

No showreel made or done yet. Still working on it.