För er som är sugna på att veta hur monologen går så lyder den såhär:

Fy vad jag hatar dig, hatar dig, hatar dig! Men du, du bara sitter och tiger, lugn likgiltig, likgiltig om det är ny eller nedan, jul eller nyår, om andra äro lyckliga eller olyckliga, utan förmåga att hata eller älska, orörlig som en stork vid ett råtthål. men du kunde inte ta ditt byte själv, du kunde inte förfölja det, men du kunde vänta ut det! Här sitter du inne i ditt härn, vet du att det kallas efter dig för råttfällan, och läser dina tidningar för att se om någon far illa, om någon råkar i misär. Om någon får avsked från teatern; här sitter du och passar ut dina offer räknar ut dina chanser som en lots sitt skeppsbrott tar emot dina tributer! Stackars Amelie! Vet du att det gör mig ont likafullt om dig därför att jag vet att du är olycklig, olycklig som en sårad och elak för att du är sårad! Jag kan inte vara on på dig även fast jag vill det, ty du är ändock den lille, ja, det där med Bob det bryr jag mig inte om! Vad gör det mig egentligen! Och om det är du som lärt mig dricka choklad eller någon annan lärt mig det, kan komma på ett ut!